poppigt

Jag fick höra en gång att "du, jag tycker du borde bli snällare mot dig själv?" Då lånade jag en bok av en kompis, och, försökte få veta om jag är snäll? Var går gränsen mellan snällt och osnällt? Eller hur slutar man att vara för snäll, dumsnäll, eller osnäll? Till exempel behöver man inte göra alla andra nöjda jämt. Man måste inte låna ut pengar till vem som helst. Överför inte pengar till människor du inte träffat, pengar till deras privata konto. Speciellt inte om det handlar om större summor. Man räddar verkligen inte en familjemedlem i ett annat land på det sättet. När jag hör ordet check ringer i alla fall varningsklockorna i mina öron. Det finns tillfällen där jag varit för snäll. Lånat ut mina saker, utan att få prylen tillbaka, fast det bara gått en kort stund. Dessa personer umgås inte jag med nu, och är inte så värst stolt över det. En kort stund som 3 dygn eller några minuter och en gång var det en kvart. Jag blev sviken. Men jag gör ändå ett aktivt val att minnas ögonblicken och inte dagarna. Fokusera på det som var bra, bilderna som togs och våra skruvade diskussioner efter att inte setts på flera år. På innan vi tog avsked. Där och då det mesta var bra. Samtidigt skulle jag bli glad om du skickade sakerna, jag betalar gärna portot! NOT Jag har gått vidare, men skulle fortfarande bli glad, för just det, ditt beteende där och då var inte speciellt vuxet!